|
|
 |
 | Relaterade inlägg |  |
|
 |
| Externa artistlänkar | |
|
|
|
|
 | Thirty Seconds To Mars
This Is War |
|  |
|
|
| Det når högt men inte tillräckligt |
Om man följer Jared Leto och hans Thirty Seconds To Mars på Twitter har man blivit minst sagt bombarderad av uppdateringar om detta bands tredje album. Det har funktionerat som nästan hjärntvättande men som en rätt smart och för att inte säga modern idé att nå ut. Åtminstone så verkar det funka om det som i det här fallet gäller cirka åttiotusen förföljare som dessutom hjälpt till att göra albumet till ett kortvarigt trendic topic.
Med det sagt behövs väl knappt tilläggas att Thirty Seconds To Mars har hängivna fans. Som tack har de på denna skiva har de låtit fansen själva vara med på ett par hörn. Bland annat har de låtit de första tvåtusen fotona som skickats in bli till lika många olika skivomslag och dessutom har ett tusental fans fått köra till flertalet av låtarna. En fin och ganska rolig tanke, men där kommer också problemet. Dessa körer. Aouch. Det visade sig inte vara en så bra idé, och det måste de väl själva vara medvetna om. Rock och körer går helt enkelt inte ihop. Synd på ett annars bra album.
Så om man bortser från körerna. Soundet känns igen från förut. Viskningar blir till skrik som blir till kort sagt emotionell arenarock. Det har gått fyra år sedan det senaste albumet men konceptet är det samma. Låtarna byggs upp sakta men säkert för att så småning om lätta från marken. Ibland är det hela nästan lite för bekant. Vissa delar känns som att vi har hört förut. Fast det är förlåtet, eftersom det låter fortfarande så här pass bra.
Låtarna har dessutom växt sig längre, knappt ingen låt är under fem minuter. Och trots det lyckas de hålla dramatiken och spänningen vid liv mer än kanske någonsin.
Med den här skivan har de lättat ytterligare ett snäpp och det når högt, men inte riktigt till den nivå den skulle kunna göra. |
|
  Rosanna Rundlöf 2009-12-14 |
|
|
|
|
|
 |
|
|