 | Ljud från Waxholm, MNW 1969 - 2009
av Håkan Lahger, Lasse Ernmalm |
 |
| Berättelsen om MNW - i text och musik |
Låt mig inledningsvis slå fast. Den här volymen måste vara den snyggaste sammanfattning jag någonsin sett av ett svenskt grammofonbolags produktion under femtio år. Den ligger i samma kvalitetsklass som den box vilken presenterade amerikanska The Bands karriär som ju låg på skivdiskarna härom året.
Frågan är väl bara om man ska klassa det här som en CD-box med ett synnerligen omfattande texthäfte eller en bok med albumen som komplement? Den som intresserar sig för det ljud som en gång skapades i en studio ute i Vaxholm eller skivbolaget MNW:s produktion genom åren behöver inte gå längre än hit.
Det spelar ingen roll om ert specialintresse är Nationalteatern, Blå Tåget, Contact eller Wilmer X. Vill ni veta det mesta om amerikanske Kim Fowleys vistelse i Sverige eller kanske varför Eldkvarn en gång ansåg MNW vara sitt enda skivbolagsalternativ? Törstar ni efter information om varför aldrig någon nämnde till Hoola Bandola Band att de faktiskt var riktigt bra eller varför Peter LeMarc fortfarande anser att MNW var han livs stora kärlek?
Då gäller samma sak, ni behöver bara investera i det här verket.
Jag kan i alla fall garantera att det kommer att ta åtskilliga timmar innan ni stillat er vetgirighet. Förbaskat kul kommer ni dessutom att ha under resans gång. Ni har dessutom fyra fullmatade album på bokens innerpärm. Dessa har rubrikerna Progg, Svenskt, Engelskt och Folk & Instrumentalt.
Fast man måste ha en sak klart för sig. När man lyssnar sig igenom mycket av den tidiga produktionen från Vaxholm kan det bli lite väl mycket politiska pekpinnar. Vänsterperspektivet blir stundtals lite väl plågsamt men så var tidens tecken under det tidiga 70-talet. Eller vad sägs om följande rader ur Risken Finns epos ”Självkritik”?
”Varje medlem har sin egen madrass/vi bor 15 man i en etta med dass/vår morgonbön lyder/klass mot klass/ i våran aftonbön finns det mera brass/vi bor i kollektiv/vilket liv!”
Rader som säkert genererar ett igenkännande leende från den som en gång levde i denna boendeform.
Men man ska ha en sak klart för sig. Vissa saker är evigt aktuella. Det bevisas av Love Explosions epos om kollektivtrafiken, ”Varför ska man behöva betala?” Den spelades in live på Skeppsholmen redan 1970 men textraderna känns sannerligen igen.
Även om etiketten MNW och ordet Vaxholm oftast får de flesta att associera till vänsterrörelsen och progg så har bolaget fortsatt sin verksamhet in i nutid. Första vinylutgåvan kom 1969, då med Gunder Häggs album ”Tigerkaka”. Den sista CD-utgåvan är daterad till 2009 och då handlar det om Peter LeMarcs karriärsammanfattning i ”Klassiker”. Däremellan hittar ni det mesta, allt från Nationalteatern, Fabriksflickorna och Wilmer X till Freddie Wadling och Papa Dee.
Ett imponerande stycke svensk musikhistoria.
|
|
  Lennart Wrigholm 2009-11-18 |
|
 |
|
|
|  |
|