 |
| |
 |
 | |  |
|
|
| Retro | Artikel |
|
|
|
|
|
 |
|
The Hollies 70-tal. Del 1.
Hollies (1974) (EMI)
Another Night (1975) (EMI)
Buddy Holly (1980) (EMI)
1973 lämnade The Hollies EMI-etiketten för att istället skriva på för Polydor. Trots detta fortsatte man att göra sina flesta inspelningar i Abbey Road-studion. Ofta med producenten Ron Richards bakom spakarna.
Nu har uppenbarligen EMI övertagit rättigheterna till den delen av gruppens 70tals-katalog. Något som inte gör saken sämre.
Som vanligt gör EMI ett mycket kompetent jobb när det gäller de här återutgivningarna. Ljudkvaliteén är synnerligen god, albumens booklets är späckade med information och bilder och givetvis har man plockat med adekvata bonusspår från den aktuella tidsperioden.
The Hollies korta tid med Mikael Rickfors bakom mikrofonen (albumet Romany) finns recenserat på annan plats.
Den här gången ska vi ta oss en titt på tre album som gavs ut under tidsperioden 1974 – 80.
Sommaren 1973 kom sångaren Allan Clarke tillbaka till gänget efter ett misslyckat försök till solokarriär,
När man började arbeta på det material som skulle utgöra albumet Hollies plockade man fram flera spår som redan spelats in med Rickfors bakom solistmikrofonen. Därefter fick Clarke lägga på sin typiska barytonstämma istället. Detta skedde med Out On The Road, Transatlantic Westbound Jet och Pick Up The Pieces Again. Alla låtar skrivna inom gruppens ram.
Clarke bidrog med The Day That Curly Billy Shot Down Crazy Sam McGee. En wild west – inspirerad rockdänga som skulle ge The Hollies en välbehövlig listframgång som singelplatta.
Största framgången på singelsidan med en låt utbruten från detta album blev dock The Hollies cover av Phil Everly´s The Air That I Breathe. Denna hamnade som bäst tvåa på Englandslistan i februari 1974. Sommaren samma år hamnade den på USA-listans sjätteplats.
Något som även gjorde detta album till en storsäljare.
Another Night var The Hollies femtonde studioalbum. Det nyvaknade intresset för gruppen (The Air That I Breathe) gjorde att EMI gav ut två volymer av The Hollies Greatest Hits vilka båda hamnade på topplistan.
Man fick göra mer radio och TV-framträdanden än man gjort på åratal och man turnerade konstant på hemmaplan för utsålda hus.
Därför var förväntningarna stora på detta album vilket låg på skivdiskarna i februari 1975. Men singelutsläppen från detsamma, Son Of A Rotten Gambler och I´m Down, gick den skivköpande publiken förbi.
Another Night bestod till större delen av egenhändigt komponerat material. Frånsett då 4th Of July Ashbury Park (Sandy), som bekant skriven av Bruce Springsteen.
Denne må vara en megakändis idag men så var inte fallet i mitten av 70-talet. Han var dock en favorit inom The Hollies ram. Alan Clarke hade t.o.m gjort en inspelning av Born To Run under sin korta solokarriär,
Sandy blev en publikfavorit i The Hollies repertoar och finns kvar i deras liveshow än idag.
Men trots att Another Night är ett synnerligen kompetent ”Hollies – album” satte det inte världen i brand när det gavs ut.
När vi kommit fram till 1980 var The Hollies en framgångsrik grupp när det gällde utsålda turneér och bästsäljande samlingsalbum. Men intresset för deras nya skivutgivningar var lågt.
Ett album innehållande The Hollies versioner av låtar från Buddy Holly´s inspelningskatalog föreföll på papperet vara en bra idé. Man hade ju till och med tagit sitt namn efter denne amerikanska förebild.
Man hade ju dessutom använt sej av det här konceptet med viss framgång tidigare. Speciellt när det gällde The Hollies Sings Dylan från 1969.
Hade man använt sej av samma metod som på Dylan-albumet hade det säkerligen tagits emot med större entusiasm. Alltså gjort ”pop”-versioner (oftast med stor orkesteruppbackning) av materialet.
Istället gjorde man det sämst tänkbara. Man använde sej av närmast uteslutande synth-uppbackning av materialet i studion. Detta plastiska ”ploppande” gjorde inte bara Holly-entusiasterna upprörda. Det fick också The Hollies ursprungliga publik att göra en provlyssning i skivbutiken och sedan ställa tillbaka albumet i hyllan.
Detta framgår med all önskvärd tydlighet när man kommer fram till detta albums bonusspår. Holly´s Take Your Time, inspelat till albumet Would You Belivie från 1966.
Producerat av Ron Richard med en massiv orkesteruppbackning låter här The Hollies som bara The Hollies kunde.
Något som uppenbarligen Alan Clarke var uppledsen på 14 år senare. Han har sedermera också, i interjuer, deklarerat att han inte kunde fatta varför inte deras Buddy Holly-album sågs som ett mästerverk.
Mer salt i såren kom säkert också något senare under 80-talet. Detta då biofilmen om Buddy Holly hade premiär och soundtrackplattan till densamma toppade all världens hitlistor.
Så The Hollies 70-talskatalog är en blandad kompott. Vi har heller önnu inte sett den återutgiven i sin helhet. Det finns en hel rad Polydor-album som gavs ut mellan 1975 – 80 som ännu inte sett dagens ljus i denna serie.
En god tanke skulle också vara om EMI licensierar det andra album som Mikael Rickfors spelade in med gruppen. Out On The Road från 1972. Detta gavs ursprungligen endast ut i Tyskland, Mexico och Spanien på Hansa-etiketten. |
|
|
|
|
  Lennart Wrigholm 2008-06-27 |
|
 |
|
|
|
|
|
|
| |
 | |  |
|
| |