 |
| Modiga MUCC |
| MUCC är oberäkneliga, MUCC är modiga, men MUCC gör även för många snedsteg för att nå ett högre betyg än tre. |
|
Jag hoppas ingen missade min recension av MUCC efter att dem spelade på Taste of Chaos förra året. Det är sällan jag är så tagen som jag var då. Jag sade då att MUCC hade förändrat min bild av japansk musik och lovade att vara mer förberedd tills nästa gång de kom till Sverige.
Dagen innan konserten var denna dröm i kras, jag skulle inte ens gå på spelningen. MUCC har nämligen nästan alla odds emot sig. De sverigeälskade Hardcore Superstars spelar samtidigt på Fryshuset, på den större scenen Arenan, och ingen kan väl ha missat att det råder VM-kval, Sverige-Danmark, samtidigt? Trots det infinns flera MUCC-fantaster utanför spellokalen redan tidigt – och till och med några tältandes. Om det säger något om MUCC:s storhet eller Japanhysterin låter jag vara osagt.
MUCC fyller bara halva Klubben men inleder som ett pompöst rockband på största scenen. Deras blandning av det folkliga japanska och rocken griper tag direkt. Tyvärr är jag för dåligt insatt (förlåt, åter igen) för att kunna urskilja de japanska låtarnas namn, men trots att jag absolut inte förstår ett enda ord berör MUCC ändå. Det är nämligen svårt att inte beundras av Tatsurou och hans lyckade publikfrierier trots rejäla språkproblem, men också hans stabila sång. Han bevisar att han både bemästrar growlet och skönsången, även om man får vänta bra länge på de tyngre spåren.
MUCC följer nämligen en viss repertoar. De inleder med folkliga låtar för att sedan övergå till en mer melodisk period. Sist kommer den tunga sessionen. Och visst känns detta logiskt följsamt, men tyvärr tappar bandet bort sig i låtarna lite för många gånger för att man ska vara helt nöjd, det är riktigt tråkigt ibland, eller faktiskt under flera av låtarna, men samtidigt, när någon gör det där lilla, som gitarristen Miyas Avenged Sevenfold-inspirerarde solon eller basistens Yukkes härliga basgångar, eller varför inte när Tatsurou själv tar upp munspelet – ja, då blir det kraftig reträtt. MUCC har en oerhörd tendens att resa sig ur fördärvet denna kväll.
MUCC är modiga, men inte lika magnifika som senast. Att inte ha något förband, att våga gå av scenen i tio minuter innan extranumren, spela samtidigt som Sveriges kanske viktigaste kvalmatch någonsin och konkurrera med ett av Sveriges populärare band – ja, det är en uppgift som inte vilket band som helst skulle ta sig an. Tyvärr blir det dock lite för många snedsteg för att jag ska vara helt nöjd, trots att bandet flertalet gånger bevisar att de är klasser bättre än mitt betyg. Stundtals är det nämligen fullständigt magnifikt. |
|
  Jacob Ottoson 2009-10-12 |
|
 |
|
|
|